Noveller

Isa och Astor

Den bortglömda hästen del 1

På Hulugården bodde Mia och här fanns också ortens ridkola. Det var hit Isa och hennes kompisar kom varje dag efter skolan med förhoppning om att få hjälpa till med sysslorna i stallet och för att rida lektion en gång i veckan. Isa var tretton år gammal och hennes stora dröm var att en gång köpa en alldeles egen häst men ett mål på vägen var att först få en sköthäst i stallet.


Isa och hennes ridlärare Mia hjälptes åt att mocka stallets många spiltor. Isa hade varit hos tandläkaren med sin mamma på eftermiddagen och behövde inte åka tillbaka till skolan för att gå på den sista lektionen. Hennes mamma hade istället skjutsat ut henne till ridskolan så idag var hon först av alla hästtjejer som brukade komma på eftermiddagarna.
Isa hade ingen egen sköthäst ännu men hon stod i kö för att få en så fort det blev någon ledig. Tyvärr var väntan lång för det var nästan aldrig någon skötare som slutade på sin häst. Helst av allt ville hon sköta Sunny Boy för han var så snäll och söt. Han var en maxad D-ponny och hoppade alldeles gudomligt! Ibland fick hon leda honom på nybörjarlektionerna men det var bara om hans skötare inte var där. Idag fick hon i alla fall lite egen tid med Mia.

Mias telefon ringde och hon fumlade runt i fickan innan hon fick fatt i den. Hon ställde spaden mot väggen och gick in på sitt kontor och stängde dörren efter sig. Precis när Isa mockat klart sista spiltan kom Mia ut från kontoret.

- Isa! Vill du följa med på ett uppdrag?
- Vad då för uppdrag?
- Jo, det var länsveterinären som ringde och de har hittat en vanvårdad häst som omgående behöver stå på stall och tas hand om.
Mia bodde alldeles bredvid ridskolan och hade ett eget stall. Hon hade fyra boxar men bara två hästar och tanken var att den vanvårdade hästen skulle få bo där till den frisknat till.

- Men vi får skynda oss att hänga på transporten nu, ropade Mia samtidigt som hon fyllde en hink med kraftfoder. Ta med en grimma och ett grimskaft från sadelkammaren också!
Efter en kort stund var de på väg mot centrum. De var tvungna åka igenom hela staden och fortsätta till en by på landet på andra sidan. Mia blev osäker på om de hade kört rätt väg men Isa kände till vägen för här hade hon och hennes familj ofta plockat bär på somrarna. Hon pekade var Mia skulle svänga och strax kom de fram till en hage. Där stod en polisbil och en röd kombi som tillhörde veterinären. Mia och Isa klev ur och hälsade. De fick veta att det var fullkomligt omöjligt att fånga hästen. Det hade ägaren också bekräftat. Ägaren påstod att den enda som kunde ta hästen var hans vuxna dotter men hon bodde utomlands nu. Det var därför hästen hade gått här ute i skogen alldeles ensam.
Mia och Isa tittade ut över ängen men kunde inte se någon häst.
- Var är den?
- Det är en vallack, troligtvis ponny och han står bakom den lilla ladan där borta, svarade veterinären och pekade åt höger.
- Är han… Isa tvekade och letade efter rätt ord. Mycket dålig?
Veterinären nickade och berättade att han inte kunnat besiktiga honom eftersom de inte kunnat fånga in vallacken. Men på håll såg han risig ut.
Mia gav Isa hinken med kraftfoder och så öppnade de grinden och gav sig iväg bort mot ladan. Mia höll förmaningstal för Isa om att hon skulle hålla sig lite i bakgrunden och akta sig så att inte hästen kände sig trängd.
- Tränger vi honom kanske han går till anfall och då kan vi bli skadade, sa Mia. Det är det inte värt. Då får vi ge oss.
De rundade hörnet på ladan med smygande steg. Mia, som gick före Isa, tvärstannade och drog häftigt in andan! Isa kikade fram för nu var hon så nyfiken så hon höll på att spricka! Där stod en varelse som fick Isas hjärta att smälta. Han var så mager att varje revben syntes trots den ganska långa tufsiga pälsen. Kanske var han brun eller svart, det var svårt att avgöra eftersom han var så lerig. Isa såg att han hade en gammal sliten grimma på sig. Hästen rykte till när tjejerna kom smygande runt hörnet. Han stod fortfarande stilla men var beredd att fly om människorna skulle komma närmare.
- Jag går runt och försöker komma nära honom på andra sidan, viskade Mia. Du stannar här så länge.
Isa nickade men sa inget. När Mia kom fram på andra sidan flyttade sig vallacken åt Isas håll. Hon lyfte sakta upp hinken med kraftfoder och skakade försiktigt. Han lyfte huvudet och tittade åt henne. Mia stod blick stilla och Isa vågade knappt andas. Hon skakade lite till och hästen vände sig mot henne.
- Kom killen… nästan viskade Isa. Kom vännen… Hon dristade sig till att ta ett pyttelitet steg framåt men genast såg hon hur hästen flyttade tyngden i kroppen bort från henne precis som om han skulle fly, men han stod trots allt stilla. Hon tog lite kraftfoder i handen och sträckte den mot honom men han bara tittade vaksamt på henne. Isa blev trött i benen av att stå blickstilla så länge så hon satte sig sakta ner på huk och ställde hinken på marken framför sig. Plötsligt kom hon ihåg att hon stoppat ner två morotsbitar i fickan. De var egentligen avsedda för Sunny Boy men nu fiskade hon upp dem. Hon rullade iväg den ena i det korta gräset mot hästen men den kom inte ända fram. Hon gjorde ett nytt försök och rullade lite hårdare den här gången. Han stod ju bara några meter ifrån henne och ändå kändes det så långt! Men denna gång kom moroten nära och hästen registrerade att det rullande föremålet stannat så att han kunde nå det om han ville. Flera minuter gick utan att något hände men så tog han ett steg framåt och åt upp morotsbiten. Isa jublade inom sig men höll sig lugn på ytan. Hon försökte ännu en gång att sträcka ut en näve kraftfoder och nu hade vallacken fått mersmak men han tänkte inte gå fram till henne utan stäckte halsen så långt han kunde mot hennes hand. Trots det nådde han inte fram utan skulle bli tvungen att ta något steg. Men då flyttade sig Isa framåt, fortfarande sittande på huk i någon slags krypgång men väldigt sakta. Hon försökte ha handen framför sig hela tiden och samtidigt få med sig hinken. Nu mötte han henne genom att ta sista steget för att nå. Isas hjärta slog en volt! Han åt ur hennes hand! Sakta flyttade hon fram hinken och han fortsatte äta ur den samtidigt som hon smekte hans ganasch och vidare ut på halsen. Det kändes som om han bestämt sig till slut för att låta sig fångas utav Isa. Kanske liknade hon hans förra matte som bara lämnat honom och flyttat utomlands? Kanske kände han sig inte hotad av en tjej som precis börjat sjuan?
Isa reste sig sakta och kände hur stel hon var i hela kroppen.
- Se om du kan ta honom i grimman, viskade Mia bortifrån andra ändan av ladan.
Isa böjde sig ner och lyfte upp hinken medan han fortfarande åt ur den och så tog hon honom i grimman och ledde bestämt bort honom till Mia. Mia hade grimskaftet som de kopplade fast i hans dåliga gamla grimma och sedan ledde de bort honom till grinden.
- Bra gjort tjejer! Veterinären skrattade. Tänk att man ska behöva ringa efter en ridlärare för att få hjälp med att fånga en sån här gammal krake!
- Nä du, det var inte jag som gjorde det, svarade Mia glatt. Allt är Isas förtjänst!
Hästen var halt och hade svårt att gå så Mia och veterinären fick stötta honom på var sin sida upp för lemmen på transporten. Därinne stöttade mellanväggen upp honom men de fick skynda sig att köra hem honom så han kunde få vila i en box. Veterinären körde efter Mia hem till hennes stall där de hjälptes åt alla tre att lasta av honom.

Väl inne i boxen blev hästen undersökt ordentligt och veterinären tog blodprov och gav honom vätska i form av dropp som Isa och Mia turades om att hålla. Den gamla grimman hade skavt i huden så det hade blivit fula sår efter den och tänderna var så långa att han hade svårt att äta. Veterinären försökte raspa av hakarna längst bak i munnen och ordinerade en penicillinkur. Mer än så kunde de inte göra just nu.
- Är det någon som vet vad han heter, undrade Isa försynt.
- Astor, svarade veterinären. Han har till och med ett hästpass som vi fått av ägaren.
Han hummade och bläddrade i några papper. Astor var registrerad som svensk ridponny med okänd härstamning och var 14 år gammal.
- Klarar han det här har han många år kvar att leva. Veterinären log mot Isa och slog ihop passet. Jag kommer tillbaka imorgon efter min telefontid, sa han till Mia och tog sin väska och försvann ut genom stalldörren.
- Jag är försenad till mina lektioner. Har du lust att vaka över honom en stund? Mia tog fram några borstar till Isa. Du kan försöka fräscha upp honom lite om du vill.
Isa blev glad över ansvaret och tog en rotborste och gick in till Astor. Han tuggade lite förstrött på höet de lagt in åt honom. Medan hon borstade småpratade hon med honom hela tiden och han verkade vara nöjd med sin nya tillvaro. Blank blev han inte trots att hon ryktade och slog ur många skrapor på golvet. Hon hittade spraybalsam och en hårborste som hon använde i manen och svansen. Det tog lång tid men hon kände sig ändå riktigt nöjd med resultatet.

Innan hon gick hem för kvällen tog hon vägen förbi ridskolans stall och avlade rapport hos Mia.
- Får jag komma tillbaka imorgon och se hur Astor mår?
- Ja, sa Mia. Du, Isa… Idag har du varit väldigt duktig, du ska vara stolt över dig själv! Och jag vet att du gärna vill ha en sköthäst. Om du vill kan du få Astor som sköthäst och komma varje dag till mitt stall och ta hand om honom.
Om Isa ville! Hon var så jublande glad att hon småsprang hela vägen hem och på kvällen somnade hon med ett leende på läpparna och drömde om Astor.

Dagen därpå kändes otroligt lång i skolbänken. Hon hade fått berätta historien om hur hon och Mia lyckats fånga ponnyn flera gånger för sina kompisar och alla tyckte det var väldigt spännande. Vilken tur Isa hade haft som fått åka till stallet direkt efter tandläkaren så hon hade kunnat följa med Mia! När hon kom hem från skolan slängde hon i sig ett snabbt mellanmål och cyklade ut till stallet. Väl framme såg hon att Astor gick ute i en sjukhage precis framför stallbyggnaden. Hon såg också att han hade rullat sig och blivit smutsig på ena sidan. Hon log åt honom och plockade upp en äppelbit ur fickan. Han lyfte på huvudet och gnäggade lågt när han såg Isa parkera sin cykel vid staketet.

- Hej vännen! Vill du ha en äppelbit?
Astor kom fram till henne och åt upp godiset. Isa smekte honom i pannan och på halsen.
- Nu är det du och jag, gubben… Och jag ska aldrig svika dig!

--------------------------------------------------------

Del 2

Detta har hänt:

Isa var tretton år och drömde om att få en egen sköthäst på ridskolan. En dag fick hon chansen att följa med sin ridlärare Mia för att hämta en vanvårdad ponny som beslagtagits av myndigheterna. Isa var den som lyckades fånga in honom och som tack fick hon ta hand om ponnyn som sin egen. Astor fick bo i Mias egna stall alldeles bredvid ridskolan och nu hoppades alla att han skulle bli frisk.

Den första tiden hade Astor varit halt och stått i en sjukhage om dagarna. Men allt eftersom han gick upp i vikt minskade hältan. Nu var det i slutet på oktober och han hade blivit avmaskad och ordentligt kontrollerad i munnen och fick nu gå tillsammans med de andra två hästarna i den vanliga vinterhagen. Han var fortfarande matt i pälsen på vissa ställen och Mia sa att han inte skulle bli riktigt fin förrän till våren när han har fått fälla av sig.
Isa var hos Astor så gott som varje dag. Hon mockade, borstade och nu när han var ohalt gick de på promenad flera gånger i veckan. Han var en väldigt snäll ponny som verkade nöjd med sitt nya liv.
- Hej Isa! Jag såg inte att du hade kommit!
Mia kom in med sin tävlingshäst Lucifer i stallet. De hade varit i ridhuset och tränat.
- Pappa skjutsade mig idag, svarade Isa.
- Vet du, idag tycker jag att du kan testa longera Astor. Han är nog redo för att arbeta lite nu, eller vad tror du?
- Eh, jo… Isa tvekade lite. Jag har aldrig longerat förut…
Mia log förstående och sa att hon skulle visa hur man gjorde. Först skulle hon bara sköta om Lucifer och under tiden gjorde Isa Astor riktigt fin.
När de båda var klara hjälptes de åt att plocka fram en kapson och ställa in den så den passade Astors huvud sedan fick Isa lära sig att linda benen korrekt så att de inte skulle gå upp under träningen. Det var lite klurigt att få till det lagom hårt och utan veck. Därefter satte de på honom ett par boots fram.
- Det är bättre att klä på honom ordentligt ifall han skulle bli glad och spralla till det, tyckte Mia.
Isa höll med och dessutom blev Astor väldigt snygg med alla grejor!
Inne i ridhuset visade Mia hur man höll linan så att den löpte ut i handen närmast hästens huvud och i den andra handen hade hon både den överblivna linan och en långpisk.
- Det är viktigt att du inte låter longerlinan bli så slak att den ligger ner mot marken, sa Mia. Då kan han lätt trassla in sig! Sedan ska du tänka dig att ni tillsammans ska bilda en triangel.
- Va, hur menar du.
Mia visade att Isa som stod i mitten utgjorde ett hörn av triangeln och linan var en sida och pisken motsatt sida. Själva hästen blev som botten av triangeln. Den som longerar måste stå stilla i mitten och låta hästen löpa runt i en jämn cirkel. Det var mycket svårt och Isa förstod inte hur det kunde se så lätt ut! Men Astor var snäll och skrittade så fint i cirkeln medan Isa fumlade med linan och tappade pisken och dessutom gapskrattade åt sig själv. Men så småningom vande hon sig och kunde koncentrera sig på hästen istället.
- Han kan det här, det ser jag, sa Mia. Låt honom komma fram i trav så får vi se vad som händer!
Isa manade på Astor och han lyssnade genast och började trava.
- Släpp ut honom på en större volt, Isa, och låt honom trava i sin egen takt.
Isa tyckte det var himla skönt att få råd och instruktioner från Mia.
När Isa hade longerat en stund i båda varven tyckte Mia att det räckte och Isa halade in linan och gick några avslutande varv i ridhuset med honom. Han frustade ett par gånger, öronen pekade framåt och ögonen tycktes glittra.
- I morgon ska se om vi har någon sadel som kan tänkas passa honom. Det är bra att longera med sadel innan du börjar sitta upp på honom.
Det pirrade till i magen på Isa. Hon hade inte tänkt på att hon faktiskt skulle kunna rida på Astor så småningom. I hennes ögon var han fortfarande den bortglömda ponnyn och ibland gnagde inom henne att det inte var hon som ägde honom. Det var ju fortfarande den där tjejen som bara stuckit och lämnat honom i hagen att klara sig själv… Tänk om hon en dag kom hem och ville ha tillbaka Astor? Isa hade inte vågat fråga varken Mia eller sina föräldrar om detta kunde hända. Hon vågade inte för att hon var rädd att förlora Astor och bli lämnad ensam, med en tom box och ett meningslöst liv!

------------------------------------------